4LIFE

Skitsnygga Jävligt Smarta Kvinoors Internationella Dag

2009-12-03T22:20:00.000+02:00

Det kom ett mail idag fån min syster på Skitsnygga Jävligt Smarta Kvinnors Internationella Dag med mottot:

Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en choklad- kaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande ”Vilken häftig resa”Ha en underbar dag!

Inom varje äldre människa finns en yngre människa som undrar va fan som hände. -Cora Harvey Armstrong-

Inom mig lever en mager kvinna som desperat vill kom ut. Jag brukar tysta ner henne med kakor.(Okänd)

De svåraste åren är de mellan 10 och 70. -Helen Hayes (vid 73 års ålder)

Varje gång jag stänger en dörr mot verkligheten kommer den in genom fönstret.-Jennifer Unlimited-

55 är när du äntligen fattar vad det handlar om - och din kropp börjar ge upp-Caryn Leschen-

Om du inte kan föregå med gott exempel - ja, då får du bara vara en gräslig varning.-Catherine-

Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dem ditt tillstånd. -Eleanor Roosevelt

Grattis alla mina skitsnygga kvinnliga vänner;)!!!

Törnfåglarna...

2009-11-07T10:50:00.000+02:00

"Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunder bland de taggiga grenarna, fastnaglad på den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En enda storartad sång till priset av sitt liv. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor...så säger åtminstone sagan."

Lånade den gamla klassikern av farmor när jag var hemma i Sverige i augusti. En bok man kan läsa om och om igen.

Se utdrag från filmen på youtube,

http://www.youtube.com/watch?v=zQIPO_PwLag

Handling;

Den unge irländske katolske prästen Ralph de Bricassart får tjänstgöring i New South Wales i Australien, där han lär känna Mary Carson som är en förmögen men något bitter ägare till fårstationen Drogheda, belägen nära staden Gillianbone.
När så Carsons bror Paddy Cleary kommer med sin familj till Drogheda för att tjänstgöra som förman på godset blir Fader Ralph en nära vän till familjen Cleary och får en särskild relation till familjens enda dotter, den då 9-åriga Meghan, "Meggie".
Då Meggies mor aldrig ägnat henne speciellt mycket uppmärksamhet, och samtliga män i familjen Cleary är involverade i arbetet på gården, blir det till stor del Fader Ralph som tar sig an den ensamma och något bortglömda Meggie.
I takt med att tiden går och Meggie börjar bli vuxen fördjupas deras relation och Meggie visar allt tydligare tecken på att vara förälskad i Fader Ralph. Denne avböjer dock hennes inviter då han är en ambitiös och djupt troende katolsk präst och som sådan får han aldrig gifta sig eller överhuvudtaget ha ett förhållande med en kvinna. Han kan dock inte dölja att han är tillika djupt förälskad i Meggie.
När så den åldrade Mary Carson dör visar det sig att hon, eftersom även hon varit förälskad i Fader Ralph, valt att inte testamentera sin förmögenhet till familjen Cleary utan istället skänka den till den katolska kyrkan, med Fader Ralph som ansvarig för egendomen.
Detta innebär i förlängningen att Fader Ralph förflyttas till tjänstgöring i Vatikanen och därmed tvingas lämna sin älskade Meggie, vilket är precis vad Mary Carson planerat.
I Rom gör Fader Ralph karriär inom den katolska kyrkan och upphöjs med tiden först till ärkebiskop och sedan till kardinal. Under alla dessa år plågas han dock av svåra samvetskval, och slits mellan sin gudstro och sin kärlek till, och saknad efter, Meggie.
Meggie å sin sida försöker gå vidare i livet och gifter sig istället med fårfarmaren Luke O'Neill men inser snabbt att hon aldrig kommer att bli lycklig med någon annan än Fader Ralph.
Under seriens vidare gång får vi följa Fader Ralph och Meggie genom deras liv under kommande decennier. Medlemmar i familjen Cleary dör och nya föds, tiden går och världen förändras, men den hopplösa kärleken mellan Fader Ralph och Meggie består. (www.wikipedia.org/tornfaglarna)

VEDIC ART - LITE NYBÖRJARKONST...

2009-11-02T23:35:00.003+02:00

'La Familia'

'Lost'

The motivator

'Moments'

'The Family of Ghosts'

Hubbard Streetdance Chicago i Tel Aviv

2009-11-01T23:25:00.000+02:00

Hubbard Streetdance Chigaco var i Tel Aviv denna veckan....

Fantastisk show!!! Klicka nedan link o kolla mini videon

cartis.IsraelShow.co.il - האברד סטריט דאנס שיקגו / BRAVO! קופת הכרטיסים

http://www.hubbardstreetdance.com/

Bilden utav; http://www.ldt.nl/

2009-10-25T22:49:00.003+02:00

Efter att ha levt ett 'Me and Marley' liv (://movies.yahoo.com/movie/1809995057/info), när det gäller vår hund Elvis under de senaste 4 månaderna, så har han nu äntligen lugnat ned sig efter att ha kastrerat honom.

Det blev liksom sista utvägen om vi inte skulle bli tvungna att lämna bort honom. Efter att ha bitit sönder en av hörnen på balkondörren (som är en aluminium dörr), hoppat från balkongen (efter att han fått syn på någon hund nedanför, tur att vi bor på 1sta våningen) och spräckt sin urinsäck, rafsat sönder vår skinnsoffa, bitit sönder en halv dörrkarm...................efter
ca25 000+ (när man räknat ihop operationer o allt som måste återställas) så funderade jag helt ärligt på hela den här grejen med att ha hund....skulle det inte finnas någon glädje med det? Så klart att vi skulle få 'the dog from hell'....det fattas ju liksom bara det....eller är det vi som helt enkelt gjort honom till 'the dog from hell'?

Blev rådda att se Marley and Me innan vi tog ett slutgiltigt beslut.....efter den filmen med den helt galna hunder Marley (måste ses!!!) så var ju vår labrador Elvis lika snäll som vilken pudel som helst. Honom kan man ju inte bara lämna bort:):).....

HABONIM

2009-10-18T23:50:00.000+02:00

......är en strand, ett naturreservat, ett ställe dit havssköldpaddor kommer för att lägga sina ägg under april-maj....eller helt enkelt vårt nya favoritställe i Israel där man helt glömmer tiden, alla måsten och att det kommer en vardag snart igen. Bara 40 km norr om Netanya, 20 km från Cesarea.
Har campat här 2 helger i rad nu....här finns allt man behöver; duschar, färskvatten, toaletter och en liten kiosk...

.....och det bästa av allt, enligt R, är den blåa grottan...

Man ska bara leta sig dit först...

Om man inte fastnar i en av de många 'jacuzzis' längs vägen...

Den bästa stranden i Israel;

www.igoogledisrael.com/2009/10/the-best-beach-in-israel/

Camping information;

http://www.parks.org.il/BuildaGate5/general2/data_card.php?U=no&SiteName=parks&ItemID=273838395&ValuePage=Card12

2009-08-25T23:31:00.000+03:00

Pinsamt Carl Bildt!!!

Inte för att detta har någopt med min vanligtvis positiva blog att göra men.....För några år sedan slutade jag att betala kyrkoskatt. Varför? För att jag kände inte längre för att sponsra alla de raketer som skjuts från palestinsk terriotorium Gaza, in i Israel, mer eller mindre VARJE DAG de senaste 9 åren!!!

Visste ni det svenskar, att vi är ett av de länder som skänker mest pengar per capita till den Palestinska välfärden? Visst är vi duktiga och självklart ska vi inte ifrågasätta om det är rimligt eller ej.

Lika självklart som att vi inte ska frågasätta Daniel Boström om sanningshalten i sin artikel om judar och israeler som skulle ha sålt palestinska organ. Får vilken skit som helst, som vinklas som sanningsenlig i dagens tidningar, presenteras som den 'senaste sanningen'? Om man inte skojar till det om Muhammed såklart (för då måste man ju ta i med hårdhanskarna för att visa att man är den neutrala, vänliga svenska som man har uppfostrats till).

Det spelar ju heller ingen roll om författaren i fråga, Daniel Boström, erkänner att han inte överhuvudtaget har några som helst bevis för sina anklagelser, utan att det är upp till judarna och israelerna att bevisa sin oskyldighet. Kommer inte riktigt ihåg att det stod så i den svenska lagbok jag studerade för några år sedan! Jag trodde att man var oskyldig till det att motsatsen bevisats, men det var ju som sagt några år sedan.

Som läsare färgas man ju också lätt av hur sanningsenliga artiklar kan låta (speciellt om ett land som Israel, som under många år varit utmålat som ett land fyllt av demoner av Sveriges vänsteranhängare).

Något som flera läsare säkert heller inte visste är att Boströms bok 'Inshallah' som publicerades år 2001, delvis är finansierad av organisationer som the Swedish Palestinian Solidarity Movement [partly government-financed], the Brotherhood Movement [Christian branch of the Social Democratic Party],
Graphics Industry Union, Stockholm Graphic Workers' Union [part of the Swedish Trade Union Confederation, co-owner of Aftonbladet], the Swedish Christian Study Center, Trade union TCO and the Swedish Foreign Ministry.

Låt nu inte detta för all del väcka någon misstanke i våra svenska folkhem, men jag är i alla fall glad över att ha slutat betala kyrkoskatt i Sverige!!

http://www.youtube.com/watch?v=DpYCzWcSLH0

PS. Skulle den depression, aggression, hat mot Israel och västvärlden (just det Sverige) verkligen finnas om 'politiker' som är ansvariga för de Palestinska territoriumen Gaza och Västbanken hade byggt upp landet av alla de miljarder kronor som pumpas in i landet, istället för att det går i politikernas egna fickor eller till förödande krigsleksaker och sponsring av palestinska barn och ungdomars deltagande som självmordsbombare? Nu förväntar jag mig ju inte direkt att få något svart utav en av våra svenska politiker. Som vi redan vet är tystnad, som svensk politiker, guld. DS.

2009-06-24T00:15:00.000+03:00

Dear Friends in Israel; join me when my Swedish Artist friend Renée Breig
http://www.reneebreig.com/ will be guiding through the principles of Vedic Art, for a weekend in the beginning of October (no former painting skills what so ever is needed). After reading below information, let me know if you are interested through commenting to this blog post or sending me a mail to karolinep05@yahoo.se. I will then get back to you with the date, place and price as soon as I have all that information.

I went to my first Vedic Art course for about 3 years ago, 'dragged' :) by some colleagues at http://www.talarforum.se/ in Stockholm. I was scared! When it comes to painting, I suck! As simple as that!

Throughout the course I learned so much about what Vedic Art painting really is all about; it is more than painting, it is about to listen to your inner self since your paintings will reflect exactly that, your inner self; your feelings, emotions, mood, past experiences - like a diary, but through a painting instead of words.

Renee helped me to experience my inner self and to have fun with colors and paint in a new and exciting way. It became such great and fun weekend I will never forget. I want more, and that is the reason why I invite Renee to Israel.

About Vedic Art and the planned weekend course in Israel;

VEDIC ART COURSE With Renée Breig (Artist and Vedic Art teacher)
"Both feet firmly on the ground and the paint brush in heaven" "Vedic Art does not teach anyone how to paint - No - Vedic Art is a way to remember how to paint. And not only to remember how art can be created. from the very beginning, when we hear about the seventeen Vedic Principles of Art, we begin to remember the whole story of life. Where we come from and where we are going. Vedic Art contains a navigational chart. Use the compass you have in your brain and find the way to the chamber of peace in your heart. " VEDIC ART is a way to achieve a higher state of consciousness through artistic creativity. The most important aspect is not technique but rather each individual's possibility, without dependency on technical skills or control, to create directly from the wellspring of his or her own being.

VEDIC ART is entirely independent of all schools, trends, and organisations. As an artist within the field of VEDIC ART one is totally unfettered, except possibly to one thing... boundlessness, freedom. Thus, VEDIC ART is neither ideology, philosophy nor religion, but rather a science of universal laws. One can adhere to any faith at all and still paint VEDIC ART.

VEDIC ART is based upon the ancient Vedic knowledge tradition which has many branches, including subjects such as art, ethics, philosophy, health & politics.

The founder of VEDIC ART, Curt Kallman from Eketorp on the Swedish island of Öland, has for more than 30 years tended and nurtured one particular branch of the vedic tree, namely, that of art. It was Maharishi Mahesh Yogi, founder of T.M. who also gave him the 17 principles, to found an art school where to find creativity within as a way to personal growth.

About the Artist in Residence / Teacher - Renée Breig is painting and teaching Vedic Art and has up until now had exhibitions in The United States, Italy and Sweden. She guides you through the 17 principles of Vedic Art from her heart. She gives Vedic Art courses for beginners as well as advanced students and is also licensed to train in Vedic Art for those who want to take a step further and teach Vedic Art themselves. Born 1968, Renée lives in Ljusdal in the North of Sweden with her husband Kristofer and her son Simon.

Cours details Title: Vedic Art elementary course (also open for advanced and teacher students)

Venue: Will get back with details

Date and times: The beginning of October; either weekend Friday 9-11/10 or 16-18/10. A weekend course is for two days, please send me comments if YOU prefer Friday-Saturday or Saturday-Sunday and which one of the two optional weekends in October you would prefer.

Course fee: Depending on place, will get back with details (includes basic painting material.)

I hope to see you all there!!!

2009-05-14T00:10:00.001+03:00

Det är en evighetsmaskin...

I de allra flesta jobb är det risk med smärre arbetsskador, så även inom ecommerce branschen. Efter att sitta och kolla och hjälpa kunder med att optimera sina e-handels butiker så ser man också ett och annat av allt det överflöd som går att få tag på därute.

En pryl som jag har haft svårt att glömma är dammsugar roboten Roomba.

Kolla in filmen om 'Roomban' här

http://www.electricshopping.com/shop/shop.do?pvSKU=DVU00029

Tänk att bara kunna ställa in en tid när man vill att den ska gå över hela hemmet, och så vips när man kommer hem så kommer man hem till ett skinande blankt hem.

Inte för att jag tycker att dammsugande är det tråkigaste av städningen,då hade jag nog hellre gett mig den på att lära den där manicken att diska eller att plocka iordning allt småplock som ligger lite överallt. Såna där småsaker man inte riktigt vet vart man ska lägga och som fyller några lådor här och några skålar där. Såna saker tycker jag är riktigt dryga. Man vill inte riktigt kasta hela skålen med småprylar då man aldrig vet när man har nytta för någon av prylarna.

Då hade det varit bättre att den där roboten svalde de där småprylarna lite då och då när man liksom inte såg det. Då hade man nog inte ens saknat något heller för den delen. Det är ungefär som en piss i rymden (som min farfar alltid brukade säga) att en pryl försvinner idag, i denna prylhysteriska värld.

Aldrig har vi ägt så många prylar som nu, och aldrig har vi varit så prylgalna som nu. Så blir det när mycket vill ha mer.

På tal om mycket vill ha mer;) efter att ha varit gifta i några år så blir det oerhört svårt att hitta på lite kluriga presenter. Framförallt till män skulle jag tro, för hur många skjortar, slipsar etc. kan man köpa om man jämför med skor, spa present kort och såna där kvinnliga presenter som man aldrig kan få för många av? Då har jag en helt crazy present ide att ge till män med födelsedag inom kort. En helt suverän gps som garanterat tar honom ingenstans fort:). Det kan ju bara bli bra.

When they press the button on the front a very well-recorded, patronising woman's voice will come out with one of a host of hysterical Sat Nav-type commands. With such crackers as: "I know you're a man, but it's been 35 minutes now, so can you please admit you're lost and ask someone the way"; and "In 100 metres turn left. No right, err, no left. Sorry, I never can tell my left from my right", as well as "In 50 meters I'm going to put on my most annoying voice and say 'Is your short cut really faster when we get stuck in traffic like this, well, is it darling?" and "In 100 meters I'm going to talk to you in that special voice, which should let you know you've upset me in some way that is bound to be your fault".

Här finns en kort video om prylen; http://www.iwantoneofthose.com/gorgeous-gifts/gifts-for-him/sat-nag/index.html

HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA!

2009-05-10T02:30:00.000+03:00

Är det inte bara helt underbart när man får tag i en bok som gör att man glömmer bort tid och rum. En bok som man inte behöver koncentrera sig till max för att komma ihåg alla namn och vilka som gjorde vad? Vill dela med mig av två helt underbara böcker, skrivna av rese krönikören Victoria Hislop. Såg att The Island kommit ut på svenska och heter Längtans ö. The return vet jag inte riktigt vad den heter på svenska, tittar man på Ad Libris verkar den inte ha blivit översatt ännu (Hjemkomsten om man föredrar att läsa den på norska:)

Det som jag tycker gör böckerna så bra är mixen av historia, plats skildringar (får veta en hel del om Kretas och Spinalongas historia) samt hjältemod, kärlek och passion såklart:)!

Vad Längtans ö handlar om;

En gripande släktkrönika om förnedring och hjältemod, svek och passion. Men framför allt är det en berättelse om en kärlek som överlevde allt.25-åriga Alexis Fielding kommer till Grekland från England för att söka sanningen om sin mors historia, en sanning som alltid hållits dold för henne. Men hon behöver också reda ut sin egen turbulenta tillvaro. Är den på ytan så perfekta pojkvännen perfekt för just henne? Och vad ska hon egentligen göra med resten sitt liv? Resan leder henne till Spinalonga, en liten ö utanför Kretas kust, som fram till 1957 var Greklands spetälskekoloni. Dit skickades de drabbade i exil, utan hopp om att någonsin få återvända hem. Det visar sig snart att ön präglat kvinnorna i Alexis släkt under flera generationer. Alexis mormors mor Eleni drabbades 1939 av spetälska och tvingades lämna sin man och sina två små döttrar bakom sig. Barnen, Maria och Anna, växte upp i Spinalongas skugga och valde helt skilda vägar för att hantera det. Maria skötte pliktskyldigt om sin far och vardagen medan Anna sökte spänning och passion så långt från familjen, och ön som splittrade den, som möjligt. Men alla olikheter till trots pekade systrarnas hjärtan i samma riktning, mot samma man, och deras öden förblev tätt och tragiskt sammanflätade. Under sin tid på Kreta dyker Alexis djupare in i de hemligheter familjen så länge försökt förneka, och inser att deras historia, deras misstag och mod, i allra högsta grad kan ha förmågan att påverka hennes egen framtid.

Tycker ni om denna så läs också The Return, om flamenco dans och Spaniens inbördeskrig under Francos tid.

2009-05-08T16:04:00.001+03:00

Njutning för alla sinnen...

Sådär någon månad senare, efter solbrännan bleknat bort och man har glömt hur ett vågskvalp låter, börjar det gå upp för mig vad ordet njutning egentligen står för.

Njutning är när man kan sätta hjärnan på viloläge, deleta alla mappar man inte längre har användning för, rensa disken i huvudet och veta att det är helt ok att vara frånkopplad från alla måsten under en begränsad tid.

Njutning kan också vara Thaimassage på

stranden under lojt vajande palmer, paraplydrinkar vid poolen, fantastisk natur att vila ögonen på, lyssnandes på Santana toner från några skönsjungande gitarrspelare.

Nästa ögonblick har du en gästvänlig, ödmjuk kypare som står vid foten av din solsäng och frågar; kalaline, you want some flied ice cleam? Kan livet blir mycket bättre?

Åk till QSignature på Koh Samui om du vill uppleva njutning för alla sinnen.

http://qsignaturekohsamui.com/

2009-05-03T23:26:00.000+03:00

Hjärtat får inga rynkor...

Mark Levengood har äntligen satt ord på det som min älskade farmor har i alla år försökt förklara för mig, när jag har tyckt att hon blivit än rynkigare, trots att hon har ett bättre minne och lägre blodtryck än dagens McDonalds tonåringar.

Eftersom jag tyvärr inte kunde vara hos henne på hennes 88-års dag så beställde jag ljudboken Hjärtat får inga rynkor på http://www.bokus.com/.

I Hjärtat får inga rynkor vecklas Mark Levengoods universum ut, en värld där kinesiska Elvisimitatörer skimrar i kapp med Danmarks drottning, där Körskolläraren Som Gud Glömde samsas med Jesus i Orlando (som Gud helst skulle vilja glömma). Här möter vi nya vårar som blommar i krematoriets park och grannens otäta hund. Hjärtat får inga rynkor lär oss varför det är vådligt att tolka folk i form av blombuketter samt faran av att stå på huvudet om man inte bär trosor.

Jag återkommer om någon vecka med farmors tolkning av boken.

Tack och hej leverpastej!

2009-05-03T15:52:00.000+03:00

Summan av kardemumman...

Sitter och summerar vårt första år här i Israel, jämför för och nackdelar med Sverige samt försöker titta framåt för att komma fram till i vilket land jag tror att vi kommer att bo i om en 5-10 år.

Det där är inte lätt, och absolut ingen halvtimmes filosofering innan man stupar i säng heller för den delen.

Men för att kort och snabbt spalta upp för mig själv så skulle det nog se ut såhär;

+ för Sverige
1. Barnomsorg, barnomsorg, barnomsorg (betalar ca SEK 5-5500!!! per månad i Israel och då är det inte precis guldhandtag på dörrarna som man nästan skulle kunna tänka sig för den summan)

2. 6 veckors semester (som jag hade på mitt jobb på Talarforum innan vi flyttade, jämfört med 2 veckor i Israel).

3. Att få vara utbränd! Att kunna få en diagnos att man är utbränd eller lite vidbränd (som min kära vän Tina kallade sig när hon var på väg utför) och få vara sjukskriven för det, samt lyxen att till en stor procent ha jobbet kvar när man tagit sig upp till ytan igen. Här finns inte ordet utbränd i ordlistan (vilket ju kan vara förvånande med tanke att man aldrig kan veta nästa gång en självmordsbombare slår till, eller när några av terroristgrupperna Hamas, Hizbollah eller AlQaida skulle få för sig att skicka in lite bomber nästa gång, eller städerna i närheten av Gaza som blivit bombade i stort sett varje dag av Hamas de senaste 7 åren!!!! Är inte det att leva under stress så har jag nog inte riktigt förstått vad stress är.) Efter det sätter man nog kanske sina arbetsuppgifter i rätt proportion till verkligheten. (Hoppsan det blev ju en riktigt litet politiskt inlägg utan att man tänkte sig för)

+ för Israel

1. Här finns ingen Jantelag som fortfarande sitter djupt förankrad många svenska företags fikarum!! Det är helt ok att tycka att man själv är riktigt bra på något (och till och med att säga det högt), samt att säga vad man tycker utan att behöva känna att man ska vara till lags (självklart inte alla som känner sig så även i Sverige, men jag märker tydligt att människor i Israel inte förväntar sig att den andra ska 'sköta sig' eller uttrycka sig på ett särskilt sätt, som så ofta händer i Sverige).

2.Klimatet!!! Bort med alla tjocka overaller, mössor och vantar. Sen är det ju inte dumt att åka till Österrike o åka skidor en vecka om året;).

3. Öppenheten och nyfikenheten för andra människor, kulturer, språk etcetera!! Jag har ALDRIG skämts över min brutna dialekt när jag pratar hebreiska så att folk knappt förstår vad jag säger. Istället har jag helt plötsligt flera runtomkring mig som försöker förstå vad jag vill ha sagt. G har under våra 9 gemensamma år i Sverige ofta blivit behandlad annorlunda (till exempel över telefonen) enbart för att han under de första åren inte pratade felfri svenska. Myndigheter och företag i Sverige, ni borde skämmas för hur ni sållar ut människor!

Vi behöver ovanliga människor för att förstå vilka tankar
vi kunde ha tänkt.
- Esben Benestad

På tal om mångfald; jag lärde mig många kloka saker om mångfald av en fantastisk människa vid namn Claes Schmidt-Sara Lund under mina år på Talarforum. Han-hon beskriver om mångfald såhär http://www.talarforum.se/article/claes_schmidt/87/claes_schmidt-ovanligt_naturlig_och_onormal.pdf

17/2 2009 Lugnet efter stormen

2009-03-01T10:53:00.000+02:00

Just idag älskar jag livet!!

De sista tre veckorna har varit ett rent h..e. Vår 9-åriga son R har varit magsjuk, vår 1,5 åriga son B har haft halsfluss, öroninflammation, diareer och kräksjuka, samt att vi förra helgen flyttade in till en ny lägenhet.

Inte nog med att flyttkillarna skavde sönder vår skinnsoffa och lyckades med konststycket att göra djupa hack i dörrarna till vår boksylla, så började Ben samtidigt kräka kaskader precis när vi skulle packa ned våra sista tillhörigheter i lådor, för flyttkillarna att få med sig.

Jag som emellanåt fått för mig att jag är en rättså mentalt stark individ, satte mig resolut ned och började lipa. Jag orkade inte "trösta mig" med att det med all säkerhet finns de som har det värre, och att se saker och ting med rätt proportioner.

G och jag kan helt enkelt inte stanna hemma mer denna månaden för vård av sjukt barn, hur sjukt det nu än låter. Vi har snabbt insett att det 'inte riktigt' funkar likadant här som i Sverige, när barnen blir sjuka (Sverige är helt enkelt det bästa land när det kommer till barnomsorg). Framförallt inte i dagen ekonomiska världsläge, där jag ser kollegor som försvinner från den ena dagen till en annan.

Där min panikslagna chef ringer hem till mig kl. 20 på kvällen och utbrister; "Jag kan väl räkna med att du kommer till kontoret imorgon väl?". Eller hennes kommentarer, efter att jag sagt att det nu är min tur igen att stanna hemma en dag, då G redan varit hemma med 1,5 åringen i 3 dagar i sträck; "Eftersom hela er familj bor så långt borta ifrån er, både här och i Sverige, så borde du kanske leta efter en barnvakt, eller en trevlig gammal granntant som kan ta hand om barnen när de blir sjuka". Ja, eller varför inte föra in i lagen att det är förbjudet att jobba och ha barn samtidigt. Ska man inte ens få kunna ta hand om sina egna barn, med gott samvete, när de behöver en som mest?

Vad lärde vi oss då från en relativt tuff månad;

Jo, att jag aldrig varit gladare att se min svärmor stå utanför dörren kvällen efter jag höll på att helt 'få brytet'.

Varje dag som hon mer och mer tar över köket (:)) är ett sant nöje. Jag uppskattar verkligen allt hon gör för oss just nu.

Sittandes i vår skavda skinnsoffa, tittandes på våra två underbara barn som leker kurragömme mellan staplar av ouppackade IKEA kartonger, med doftenfrån svärmors kycklinggryta i näsan kan jag inte låta bli att bekräfta för G att det spelar ingen roll hur många monsunregn, gråa moln, ändlös dimma och snålblåst som tornar upp sig emellanåt så kan man ändå vara säker på att solen en dag kommer fram igen.

När jag lite senare samma dag gungar med B i lekparkens babygunga, och hör hur han skrattar högt av glädje, så kommer jag att tänka på några kloka ord, som jag inte kommer ihåg vem som först skrev;

"Man hör aldrig någon säga vid sin dödsbädd, om jag ändå hade jobbat lite mer och lite hårdare....